Kanja ☠

Jag kommer ihåg när jag kom i kontakt med Monica Zetterlund första gången.. det var en tjej på Småstjärnorna som uppträdde med "Sakta vi gå genom stan". Jag var åtta år och föll direkt.
Mamma och pappa gav mej sedan en skiva med Zetterlund som spelades flitigt. Jag har fortfarande kvar den.

Något år efter, i omklädningsrummet efter gympan, skröt en av mina klasskompisar om hur hon och hennes mamma skulle till Stockholm och se Spice Girls. Jag kontrade stolt med: "Jag, mamma och pappa ska se Monica Zetterlund i Växjö!!" Omklädningsrummet blev helt tyst.. det var väl ingen annan i min ålder häromkring som visste vem det var??
Men det var alldeles sant, mamma och pappa köpte biljetter till Zetterlund för att vi skulle åka. Jag minns inte jättemycket från spelningen.. det var mycket prat - hon blev delvis intervjuad, Monica satt ner hela tiden, hon hade en röd klänning och såg rätt sliten ut.. hon var ju lite äldre än hon såg ut på skivan jag hade.
Jag kommer bara ihåg en av låtarna hon sjöng denna kväll. Ellen. Raden "Ellen kokar kaffe" satt sej i mitt huvud och det var först för något år sedan jag insåg vilken låt jag hört.

Enkel vacker öm fick jag tag på på bokrean i år. Jag ångrar inte att jag köpte den. Det var en riktigt bra biografi.
Bitvis var den lite tung att läsa med väldigt mycket detaljer (namn, platser m.m.), men det är också det enda negativa.
Bilden som ges av Monica är inte förskönad - men den känns ärlig. Jag tror hon själv varit nöjd också.

Varför har jag inte fått upp ögonen för denna boken tidigare??
Jag klickade hem den sist jag beställde böcker och har läst lite i den nästan varje dag sedan dess.
En väldigt ärlig samling krönikor och blogginlägg hämtade ur Skäringers vardag. Inget förfinat här inte, utan en stor blandning av humor och allvar. Det är ingen feel-good-bok. Den är en feel-bok. Klart man får känna, klart man får vara den man är och inte ska man behöva be om ursäkt för det. Det är nog det jag skulle säga är essensen av denna bok.

Jag gillar denna typen av böcker.. små texter att läsa lite då och då.. på bussen eller när man inte har bättre för sej.. något litet som sätter igång tankeverksamheten utan att bli för tungt.

Man ska nog inte läsa hela boken i ett kör dock.. då förlorar den sin charm. Ta en eller två texter om dagen, då räcker boken lääänge.

Jag fick tag i den för en väldigt billig peng, och den var mer än värd det. Läs den.

Jag fick ju lite böcker i julklapp av Linus. Bland annat Homer's Odyssey av Gwen Cooper. Idag läste jag ut den.
Det var en helt underbar bok!!

Homer's Odyssey är en sann berättelse om en kvinna (Gwen Cooper, författaren) som har otur både med jobb och kärlek.
Då hon blir dumpad av sin pojkvän sedan tre år tillbaka får hon flytta in hos en ytlig vän med sina två katter.
En dag ringer hennes veterinär och undrar om hon skulle kunna komma och hälsa på en kattunge som ingen vill ta hand om - eftersom han vid två veckors ålder tvingats operera bort ögonen.
Cooper är inte så förtjust i tanken, men åker i alla fall och träffar katten och det är kärlek vid första ögonkastet.

Homer, som katten får heta, verkar inte själv veta att han är blind. Han är orädd, glad, tuff och busig.
Cooper förundras över Homers alla olika egenskaper och hur han, trots all skit, ändå är så social och glad.. och att han kan fånga flugor i luften.

Men Homer är också katten som attackerar och jagar iväg en inbrottstjuv genom att hoppa upp och klösa denne i ansiktet.
Vid 9/11 blir Homer ensam med de två andra katterna i lägenheten de bor i eftersom husen omkring Ground Zero är evakuerade. Det tar nästan en vecka innan Cooper når fram till dem - men trots mat- och vattenbrist har de klarat sej.

Och framförallt inspirerar Homer sin matte till att "take a blind leap" och göra det hon alltid velat och att kämpa för det. Hon gör en helomvändning och börjar om.

Boken handlar minst lika mycket om Gwen Cooper själv som om Homer. Och hur fascinerad man än blir av att han är en kick-ass blind katt, så fascineras jag nog mest av författarinnans tankegångar. Hur Homer fick henne att tänka i andra banor och att hennes nya liv faktiskt var tack vare katten.
Inspirerande. Minst sagt.

Linus har gått och lagt sej. Suzi gör av med sin överskottsenergi innan hon ska hoppa upp på sin låda för att sova (hennes vanliga kvällsrutin).

Själv har jag gjort mej en kopp te och tänkte läsa lite ur "The Jane Austen Book Club". Det är den andra gången jag läser den. Riktigt bra. Man blir sugen både på att läsa igenom alla Austens böcker (förutom möjligtvis "Emma".. den ligger långt ner på min lista över bra böcker..) och att bilda en läsecirkel.

Boken handlar helt enkelt om en grupp damer samt Grigg - den enda mannen i gänget, som läser igenom alla Jane Austens verk och sedan sitter och diskuterar dem en gång i månaden, bok för bok.
Varje månad är en ny person värd för mötet - och för varje kapitel får man alltså följa en ny persons historia (samt hur diskussionen går angående böckerna på själva mötena).
Det låter kanske lite konstigt och rörigt, men boken är väldigt avslappnad - samtidigt som den inte blir tråkig.

Boken finns som film också. Filmen är bra, men som så många andra gånger så slår den inte boken.