Kanja ☠

När jag handlade julklappar kom jag ju över ett ex av en bok jag tänkt att läsa ett tag för en väldigt överkomlig peng - Bibliotekskatten Dewey : en småstadskatt som älskades av hela världen. Jag hade stora förhoppningar om denna bok och kommer ihåg att det var när jag läste Homer's Odyssey (länk till min recension) som jag fick upp ögonen för boken om Dewey. Homer blev ju känd efter Dewey och på många internetsidor tipsade folk om boken om den andra katten och vice versa..

Boken om Homer tyckte jag verkligen var fantastisk och jag blev så glad och inspirerad av den.. det var nog därför jag blev så besviken på denna boken.

 

En morgon i Spencer, en liten stad i Iowa, hittar författaren (och dåvarande bibliotekarien) Vicki Myron och en kollega en kattunge som blivit intryckt genom bibliotekets bokinkast. Han är mager, smutsig, hes och frusen. De tvättar honom, ger honom mat och kommer sedan med idén att låta honom bo på biblioteket. Efter lite om och men får de tillstånd att hålla en katt på biblioteket och han blir snart älskad av biblioteksbesökarna. Dock sprider sej ryktet om bibliotekskatten fort och fler och fler vallfärdar till biblioteket för att träffa honom.

 

Myrons stil att skriva om Dewey känns.. lite naiv. Hon skriver konversationer mellan henne och katten och framhåller hela tiden om Deweys betydelse för allmänheten - hur han gav tröst till folk i svåra tider (arbetslöshet, skilsmässor, sjukdom m.m.). Och fine, jag kan väl hålla med om att han verkade vara en omtyckt katt. Och ja, katter kan väl ge viss tröst (min Suzi är jättebra på det) - men jag köper det inte rakt av. Jag tror mer hans framgång berodde på att det inte var så vanligt med katter på bibliotek och att folk långt bort snart visste om det genom ryktesvägen och att Deweys sociala förmåga gjorde att han blev populär. Han var glad och oblyg och folk tyckte det var häftigt med en katt på ett bibliotek.