Kanja ☠

Jag har ibland lite svårt att vara glad för det lilla jag har.. På senare tid har det blivit mycket bättre. Jag är glad för vännerna, pojkvännen, familjen, katten.. mest av allt är jag glad att jag är jag. Jag är nöjd med mej själv.. Givetvis besitter även jag egenskaper som jag försöker förändra.. men i det stora hela så är jag jävligt nöjd att jag är jag.
Jag må leva ett litet liv, gör knappt någon skillnad.. men även om man lever ett litet liv - kan inte det vara värdefullt ändå??
Och i vilket fall som så tror jag inte det viktiga är att göra skillnad här i världen.. det viktiga är att inte vara likgiltig. Är man inte likgiltig så kommer förändringarna såsmåningom ändå.. och även om de kommer i en mindre skala så.. många bäckar små.. eller hur??

Just nu känns ju vissa saker rent åt helvete ibland.. jag vill ha ett jobb.. och jag och Linus vill ha en ny lägenhet. Även om en lägenhet inte gör ett hem egentligen, så känns det ju så.. eftersom vi kommer att bo långt ifrån varandra tills vi hittat en lägenhet - och inte kommer att kunna träffas så ofta..
Och att flytta hem till mamma och pappa igen känns som ett steg bakåt för min del..
Men jag vet att det är tillfälligt. Jag vet att saker kommer att lösa sej fint snart. Så tills dess glädjer jag mej åt tanken på den nya lägenheten och hur glada vi kommer att vara när vi flyttar in.. när vi får vara tillsammans igen varje dag.
Och såklart är jag glad över mina vänner, pojkvän, familj och katt.. och att jag är jag. Jag är en bra människa och lever ett värdefullt liv. Människorna som omger mej är ett levande bevis på detta.
Faktum är att jag har nog aldrig varit så lycklig som jag är idag.. och att jag börjat uppskatta livet mer beror nog på att jag faktiskt börjat älska mej själv.