Kanja ☠

Okej, imorgon blir nog en roligare dag..

Men det är dagar som dessa då man verkligen känner hur glad man är för katterna. Jag vet att jag alltid tjatar om dem och lägger ut bilder både här och på fejjan.. jag kan tänka att många blir lite irriterade på det (in fact - några har kommenterat detta).. precis som jag blir irriterad på en massa barnbilder/hundbilder/bilbilder och whatever.. but I don't give a fuck.. jag bryr mej faktiskt inte alls om vad folk tycker.

När jag flyttade till Karlstad var jag väldigt ensam. Jag hade dock Sandra att umgås med (förutom Linus då.. givetvis..), men jag var fortfarande ensam - speciellt då jag pluggade på distans och inte kom ut ur lägenheten så ofta.. Så vi skaffade Suzi - för jag ville ha sällskap.

Det dröjde inte långt efter vi skaffade Suzi som vi började prata om att skaffa en till katt såsmåningom. Dels för vi ville ha en till, men mycket också för Suzis skull. Hon tycker inte om att vara ensam och vi ansåg att hon behövde en kompis.

Så dök Spock upp på Facebook när jag bodde hemma i väntan på flytten till Varberg och vi föll för honom. Suzi och han funkar skitbra ihop och vi är helt galna i dem båda. Suzi är den mysiga, pratglada och snälla. Hon förstår en på något vis. Är jag ledsen så är hon alltid vid en och gosar till exempel. Spock är tyst, lite skygg och jävligt busig. Han gör något dumt varje dag. Fast han förvånar en ibland.. han kommer sällan fram till en, men som ikväll la han sej uppe på soffan och la tassen på min arm (för de som inte vet så är det en liten kärleksförklaring).

Så ja, jag tjatar mycket om katterna för jag tycker så mycket om dem.. och för att de är mitt sällskap. Nu är Linus på jobbet och jobbar många och långa timmar. Jag är hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra.. jag är i en ny stad igen och tycker det är svårt att hitta ut ur lägenheten. Jag pluggar inte, jag jobbar inte.. jag träffar inte så mycket folk helt enkelt..

Men katterna är alltid där.