Vad som hände igår
Det var en riktigt trevlig kväll igår. Maten var god och sällskapet bra.
När vi kom hem tog jag ett glas vin, pojkarna drack öl och så lyssnade vi på Beatles. Sen skulle jag och Maggan ut för kvällens sista cigg. Grannen kom precis med sitt ragg och vi stod och pratade. Så blev jag yr och konstig i kroppen så jag sa att jag måste in. När jag kom fram till ytterdörren så föll jag bara ihop - och svimmade. Jag kommer inte ihåg någonting förrän jag sitter på golvet inne på toaletten och Linus ger mej ett glas cola.
Grejen är att det är inte första gången jag svimmar sådär. Det händer några gånger om året. Men så otroligt pinsamt när det händer framför folk. De hjälpte mej ju - och det var ju jättesnällt av dem (fast Maggan sa att de alla blev mest rädda), men som sagt väldigt pinsamt.
En gång gick jag på utbildning på Sterling hemma (inför sommarjobb) och under en rast mådde jag dåligt och trodde att jag skulle spy. Men när jag kom till toaletten så trillade jag ihop istället - och slog i ögat i handfatet så jag fick en fin blåtira under dagen..
Morsan ringde innan och undrade vad som hände igår egentligen - och hon kom ju ihåg första gången det hände då jag var åtta och vi var ute på byn då det var en massa jippo. Jag seglade ner där och mamma och pappa fick bära mej. Hon tyckte att jag skulle kolla upp det om det hände oftare (och när jag efteråt snackade med pappa så tyckte han att jag skulle kolla upp det direkt).
Grejen är att jag sökt läkarhjälp för detta innan - men fick som svar att det var migrän (!?!?). Jag har migrän i vanliga fall och jag är tämligen säker på att det inte är migrän^^
Jag sökte dock aldrig efter ett andra utlåtande..
Folk har lite olika teorier om varför jag svimmar (med folk menar jag folk som är lite mer kvalificerade att ha en rimlig tanke om vad det kan vara - folk inom vården). De två starkaste teorierna är epilepsi eller lågt blodtryck. Epilepsi kanske låter konstigt - men anfallen ser ju väldigt olika ut beroende på hur epilepsin ter sej. Lågt blodtryck är inte alls en omöjlighet annars.
Jag har min förbannade läkarskräck, men jag kanske söker hjälp ändå. Man vet ju aldrig.
När vi kom hem tog jag ett glas vin, pojkarna drack öl och så lyssnade vi på Beatles. Sen skulle jag och Maggan ut för kvällens sista cigg. Grannen kom precis med sitt ragg och vi stod och pratade. Så blev jag yr och konstig i kroppen så jag sa att jag måste in. När jag kom fram till ytterdörren så föll jag bara ihop - och svimmade. Jag kommer inte ihåg någonting förrän jag sitter på golvet inne på toaletten och Linus ger mej ett glas cola.
Grejen är att det är inte första gången jag svimmar sådär. Det händer några gånger om året. Men så otroligt pinsamt när det händer framför folk. De hjälpte mej ju - och det var ju jättesnällt av dem (fast Maggan sa att de alla blev mest rädda), men som sagt väldigt pinsamt.
En gång gick jag på utbildning på Sterling hemma (inför sommarjobb) och under en rast mådde jag dåligt och trodde att jag skulle spy. Men när jag kom till toaletten så trillade jag ihop istället - och slog i ögat i handfatet så jag fick en fin blåtira under dagen..
Morsan ringde innan och undrade vad som hände igår egentligen - och hon kom ju ihåg första gången det hände då jag var åtta och vi var ute på byn då det var en massa jippo. Jag seglade ner där och mamma och pappa fick bära mej. Hon tyckte att jag skulle kolla upp det om det hände oftare (och när jag efteråt snackade med pappa så tyckte han att jag skulle kolla upp det direkt).
Grejen är att jag sökt läkarhjälp för detta innan - men fick som svar att det var migrän (!?!?). Jag har migrän i vanliga fall och jag är tämligen säker på att det inte är migrän^^
Jag sökte dock aldrig efter ett andra utlåtande..
Folk har lite olika teorier om varför jag svimmar (med folk menar jag folk som är lite mer kvalificerade att ha en rimlig tanke om vad det kan vara - folk inom vården). De två starkaste teorierna är epilepsi eller lågt blodtryck. Epilepsi kanske låter konstigt - men anfallen ser ju väldigt olika ut beroende på hur epilepsin ter sej. Lågt blodtryck är inte alls en omöjlighet annars.
Jag har min förbannade läkarskräck, men jag kanske söker hjälp ändå. Man vet ju aldrig.
Kommentarer
Trackback
