Kanja ☠

Det pågår en diskussion hos Ladydahmer nu om hundar och i synnerhet kamphundar. Jag är ingen expert på detta område, men jag kan inte tänka mej att man kan påstå att någon ras är sämre än en annan. Det beror på hunden - men framför allt människan bakom hunden.
Som hundägare måste man ju veta vad det är man ska kunna hantera - och verkligen lägga ner tiden som krävs. Man kan inte vara lat då man uppfostrar en hund. Och det spelar ingen roll vilken ras det är - alla hundar kräver tid och tålamod. Sen tror jag att det finns hundar - precis som människor - som aldrig kan bli "vettiga". I dessa fallen är den hunden som helt enkelt inte fungerar. Men i alla andra fall så tror jag att med rätt ägare kommer hunden fungera utmärkt både som sällskap och bland folk.

Men att säga att "så skulle min hund ALDRIG göra" köper jag inte. Även den snällaste hund kan få spel.
Ett exempel: En vän till mej hade en helt underbar hund (inte en kamphund utan en "familjehund"). Den var hur snäll som helst. Men en dag hörde hon sin tvååriga dotter skrika och när hon kommer in till sin dotter i rummet jämte hade hunden huggit henne i huvudet så skinnet i pannan hängde ner över ena ögat.
I efterhand misstänkte de att dottern petat hunden i ögat eller dragit den i svansen eller något - så den blivit provocerad. Mycket möjligt - men en hund som huggit en gång kan man, enligt mej, aldrig mer lita på. En sådan hund skulle jag varken behållt eller gett till någon annan. Det gjorde inte min kompis heller - de avlivade den påföljande dag. Jättesorgligt, men skulle den levt hade den kanske utsatt någon annan för fara - och det hade man väl aldrig velat ha på sitt samvete?

Jag tror man kan lita på sin hund till en viss gräns - men som hundägare måste man ändå ha konstant koll på sin hund då man är ute och alltid ha den kopplad.
Då jag och Sandra var och fikade förra veckan i en park i Karlstad var det flera hundägare med flera hundar okopplade. Bara för att det är ett "lugnt" område kan man inte släppa hundarna. Folk låg och solade och satt och fikade där!! Jag tyckte det var väldigt obehagligt - även små hundar. Jag vill inte att de ska springa fram till mej där jag sitter och äter kakor och försöker ha en lugn stund.

Senast jag åkte till Falkenberg och satt och väntade på tåget i Göteborg kom det en tjej gående med en mindre hund (vet inte ras). Och plötsligt sprang en koloss till hund fram (vet inte ras där heller - men den var mer lik en björn än en hund). "Björnen" hade inget koppel och skällde något förbannat. Ägarna stod tio meter bort och rörde sej inte ur fläcken utan bara ropade på den - vilket inte gjorde någon nytta. Tjejen blev skiträdd och då hunden försökte gå mot hennes hund sparkade hon till den store. Det låter hemskt (och såg hemskt ut) - men vad skulle inte du göra om en okopplad stor hund försöker hoppa på dej och din egen hund?? Och "björnens" ägare borde fan inte ha hund. Okopplad hund på en tågstation?? Okopplad hund på en av Sveriges största tågstationer med hur mycket folk som helst?? En okopplad hund som de uppenbarligen inte kan kontrollera?? En okopplad hund som rusar fram till folk utan att de bryr sej?? Nej fy fan. Sådana människor ska inte ha hund. Man kan aldrig lita på ens hund full ut. Och även om du litar på din hund så finns det andra som inte gör det - så ha vett nog att ha den kopplad!!
Hunden skadades inte av sparken då det inte var en hård spark - men seriöst.. vad hade inte ni gjort om en stor, läskig hund sprang fram mot er?? Jag klandrar henne inte - även om det inte var hundens fel.

Har man sin hund hemma ska man inte behöva ha den kopplad om den inte är en sådan som smiter. Och ska man ha hunden fri i sin trädgård kanske man borde sätta staket runt gården - så man verkligen markerar gränsen.
Då jag var liten hade vi en Golden. När jag var riktigt liten bodde vi på en bondgård utan några grannar och utan staket. Det är ju en sak - så länge hunden håller sej i närheten och inte springer iväg. Men då vi flyttade till Strömsnäs fanns staket runt huset och vi satte upp grindar för infarten. Den lämnade inte gården och brydde sej inte om förbipasserande.
Lina, som hunden hette, fick allt stå ut med en hel del. Hon blev utklädd konstant av mej och brorsan och Dan friserade den ibland med sax (tack och lov klippte han bara pälsen). Lina var en kanonhund - men även en kanonhund bör man hålla ett öga på. För även den snällaste hund kan få spel.

Pappa är en sådan som älskar hundar. Hittar han en bortsprungen hund tar han hem den, ringer polisen och erbjuder sej att passa den tills ägaren hört av sej. Jag har väl tyckt att det varit lite läskigt med främmande hundar i huset ibland - men vissa av dem var helt underbara. Jag kommer ihåg en fullvuxen Newfoundland som hette Moses (fick vi reda på senare) som trodde han var en knähund. Han var riktigt lat och tyckte om att ligga framför toadörren så man fick dra upp den - för han vägrade att flytta på sej. Vi hade honom i några dagar innan det visade sej att det var en jobbarkompis till pappa som bodde två och en halv mil bort som var ägaren XD Sen jag träffade Moses har jag varit helt förtjust Newfoundlands och jag hoppas kunna skaffa en i framtiden.
Men jag har aldrig varit med och uppfostrat en hund och den enda hunden vi faktiskt har haft var Lina. Jag är alltså ovan vid hunduppfostran. Den dagen jag skaffar hund tänker jag ta all hjälp jag kan få och skriva gå med i en hundbruksklubb - för att verkligen få råd och medel för min uppfostran.

Slänger in en bild på Wilma - min kusins hund som jag passade en hel del förr. Wima är en jaktlabrador som kräver motion och ett stadigt grepp - då hon drar något fruktansvärt så fort hon får upp ett spår.
En gång då jag var ute och gick med Wilma följde två killar efter mej i flera kvarter. Jag vart skiträdd, men kom på att om man ropar "turist" så skäller Wilma. Så jag ropade, hunden skällde och killarna försvann. Wilma är en snäll och trevlig hund, men hon kan också vara en riktig tuffing när det behövs.
Och den gången var jag riktigt glad att jag hade en hund i koppel som kunde säga ifrån och skrämma bort killarna som följde efter mej. Vem vet hur det gått annars?? Men hon skällde för jag bad henne. Min kusin, som är duktig med hundar (och djur överlag), har uppfostrat henne väl.