Kanja ☠

Åh, så intressant!! Lady Dahmer skrev ett inlägg om hur Disney baserar sina filmer på vuxensexualitet och kärlek som barn inte kan förstå. I inlägget länkade hon till en dokumentär om Disney som tar upp hur Disney framställer de båda könen och hur de ger en felaktig bild av olika nationaliteter, raser m.m.

Något jag fann extra intressant i dokumentären var när de gick igenom Skönheten och Odjuret - min personliga favorit bland alla Disneys verk. Att Odjuret är våldsam och agressiv - fysisk och psykisk misshandel. Men Belle stannar ändå och sjunger - "nu är han snäll, ja absolut, jag undrar så vart han har gömt det där förut" ("And now he's dear, and so I'm sure. I wonder why I didn't see it there before") - vilket direkt kan översättas med att misshandel i alla dess former inom ett förhållande kan tolereras så länge man ser något bra i misshandlaren.
När barn, i dokumentären, blir tillfrågade vad de skulle göra/säga om de var Belles vän och såg vad hon råkade ut för, så svarar den ena att hon ska fortsätta vara snäll, så blir nog Odjuret snällt med.. En annan är glad för hennes skull för hon fann kärleken, även om det är lite synd om henne för Odjuret skriker på henne..
Varför är Skönheten och Odjuret min favorit-Disney egentligen?? Nu har jag inte längre en aning..

Självklart har jag sett hur Disney framställer de båda könen i sina filmer, och jag vet hur fel det är. Men då jag såg dokumentären var det som att allt blev lite mer tydligt. De underströk det typiska och nu ser man verkligen klart.
Jag undrar om mamma och pappa reagerade något på de då de tog med mej och brorsan på juldagen varje år för att se Disney's nya storfilm..
(Min första bio-film var förresten Den Lilla Sjöjungfrun.. jag var 4 år och var mest fascinerad av att Kung Triton kunde prata - för det kunde han inte i boken jag hade..).

Något annat jag gillade i dokumentären var då de talade om hur Disney tjänar multum på att sälja leksaker, kläder, ryggsäckar, sängkläder, ja i princip allt - med figurer ur deras filmer. Leksakerna tog de upp speciellt - hur barn återskapar filmen och leksakerna är en hjälp till detta. De pratade om hur barn blir tillsagda hur de ska leka - och därmed förlorar de en stor del av sin egen fantasi. Självklart är det så!!
Jag började fundera på vad jag hade för Disney-leksaker (och annat) då jag var liten.. listan blev rätt kort. Jag hade (som nämnt innan) en bok med Den Lilla Sjöjungfrun.. och den enda andra leksaken jag kunde komma på (förutom de man fick i Happy Meal - som jag inte kommer ihåg någon av..) var en Lilla Sjöjungfrun-docka.
Jag hade inte så många dockor när jag var liten, men denna dockan tyckte jag mycket om. Hon hette inte Ariel - hon hette Milly. Det var inte roligt att leka Sjöjungfru-relaterade lekar med henne.. min bästa vän hade också en sådan docka - men hon hade också prinsen samt en massa andra dockor från andra Disney-filmer (Pocahontas och Skönheten och Odjuret). Hon lekte mer Disney-relaterade lekar än jag gjorde. (Hon hade också alla Disney-filmer, medan jag kanske hade 7-8 stycken..).
Hade jag haft fler Disney-leksaker hade jag säkerligen lekt mer på det sättet, men nu hade jag ju inte det.. mina favoritleksaker var en bondgård som min morfar snickrat, några dinosaurier (loved 'em), några små djur som var rätt könsneutrala trots att vissa hade klänning och andra byxor - men under såg de minsann likadana ut!! ..
Jag var också ute och lekte i skogen mycket. Speciellt då vi var i vår sommarstuga. Vi lekte att vi hade ett rymdskepp och en sommar byggde vi en indianby - tält, totempåle och allt.. jag var lite putt över att jag inte fick vara hövding - det var en av mina kusiner (kille), men jag behandlades inte annorlunda än en kille. Jag var med på allt - högg ner träd (jo, vi gjorde det och våra föräldrar var inte så glada på oss), "jagade" (vi letade skelettdelar till halsband) och byggde. Det var en riktigt bra sommar - en av de jag minns bäst. Vi hade oerhört roligt!!
En sommar regnade det en massa och jag och brorsan hade väldigt, väldigt tråkigt.. mamma kom med idén att gå ut i skogen och plocka sten, pinnar och mossa och sedan bygga en "sten-by" på köksbordet. SANT!! Vi byggde ett helt landskap där stenarna bodde och när det blev soligt ute igen hade kusinerna också kommit och ville vara med. Vi ville inte sluta bygga - så mamma och pappa tog ut bordet så vi i alla fall kunde sitta utomhus i det fina vädret. Det var jätte-roligt. När vi var tvungna att plocka ner sten-byn så tog vi sten-gubbarna (som hade fått hår av garn och målade ansikten) och satte ut dem i trädgården istället. Det står nog kvar några fortfarande!!
Vi var kreativa ungar. Det fanns inga gränser och en lek kunde hålla på i en evighet!!

När jag var liten umgicks jag mest med pojkar och jag har alltid sagt att jag är en pojk-flicka, precis som att det gjort mej starkare.. kanske har det något med det hela att göra (man blev behandlad på ett visst sätt - av både vuxna och barn) - men ska vi verkligen fortsätta definiera oss som pojk-flickor för att understryka att vi minsann tålde hårdare lekar då vi var små och det har gjort oss tuffare idag?? Snacka om att nedvärdera sitt eget kön!! Att säga så bidrar ju faktiskt till att dela in barn och vuxna i sina kön även om man kanske inte tänker på det så.

Något annat jag kom att tänka på angående leksaker och sådant.. visst ville jag ha mycket grejer när jag var liten - och ofta Disney-leksaker. Mamma säger rätt ofta att hon var väldigt ledsen över att hon och pappa inte hade råd att ge oss mer saker vi ville ha, även om hon tror att vår barndom var rätt bra.
Jag brukar svara att jag led inte under min barndom. Jag var en glad unge och jag hade minsann det jag behövde. Nu är jag helt övertygad att för mycket leksaker inte är bra - speciellt inte för mycket leksaker som faller under en och samma kategori. Det begränsar istället för att möjliggöra. Jag hade inte så mycket - men det jag hade tyckte jag om och jag använde det. Jag hade inte tråkigt - hela världen var ju som en stor lekplats!!

Jag och min kusin Kristoffer i vår sommarstuga.. jag i Kristoffers linne och shorts och Kristoffer i min klänning (ja, vi bytte med mening.. som en kul grej.. vi var ändå lite gjutna i våra kön..)

Ännu något man definierat sej som: "pappas flicka"..

Bror och jag i Funäsdalen.

Brorsan och Johan (kusin) rullas på cykeln av min morbror utanför vår sommarstuga.

Jag och mina kompisar hos dagmamman jag hade när jag var liten. Det var jag och fyra killar. Många av mina pojk-flicks-minnen är väl härifrån.. typ då vi skulle ha kalas och hyrde Turtles, vilket var en typisk pojk-film.. hmpf.. så dum man har varit ibland (i vuxen ålder)..
Hursom var det toppen hos dagmamman. Jag hade riktigt roligt med de andra barnen.


Jag tycker alla ska kolla på Mickey Mouse Monopoly.
Dokumentären är i fem delar.. här är den första - men kolla vidare för bövelen. Vid andra delen börjar det bli riktigt intressant.