Kanja ☠

"Nattade" precis Linus. Vi låg och pratade tills han var för trött.
Det är konstigt att minnen, saker man trodde man glömt, plötsligt ploppar upp igen.
När jag var tolv var mitt favoritband Bon Jovi. Jävlar vad bra jag tyckte de var!! (Jag tycker i och för sej de gamla låtarna fortfarande är rätt bra.) Och gud, vad Jon Bon Jovi var snygg.
Vi hade precis fått internet till vår dator hemma och jag satt och kämpade med det tröga nätet för att få fram bilder med Bon Jovi som jag sökt på google för att skriva ut och sätta upp på väggarna i mitt rum.
På en bild hade Jon Bon Jovi på sej en så tuff jeansskjorta. Ååååh, jag ville ha en likadan.
Pysslig som man är tog jag en dag fram tygfärger och målade på en jeansskjorta som mamma gav mej. Det blev så bra!! Speciellt imponerande för att bara vara tolv dessutom!! Jag hade målat min skjorta precis som den såg ut på bilden. Varenda liten fläck skulle se likadan ut.

Den kvällen var det julskyltning i byn. Vi i klassen skulle ha lotteri i gamla banken för att samla in pengar till vår klassresa till Sälen. Jag hade på mej skjortan och förklarade stolt för alla att Jon Bon Jovi hade en likadan, och jag hade minsann gjort min skjorta själv!!
.. reaktionerna var.. återhållsamma.. jag kommer ihåg att det kändes som att alla himlade med ögonen åt mej.. suckade och brydde sej inte. Min skjorta som var så snygg!!?

När jag berättade sa Linus plötsligt: "Och den skjortan hade du på dej mycket, kan jag tänka."
Svaret: "Nej, det hade jag faktiskt inte.. det var enda kvällen. Sen vågade jag inte mer."

Det var efter detta som pajas-Emelie (barnet) dog och tystnade, blev den allvarliga Emelie istället. Osäker och ensam.
Jag brukar skilja på Kanja och Emelie. Emelie är en helt annan person, som inte finns mer. Men när jag berättade om detta för Linus, då var jag nog ändå Emelie, tolv år, alldeles salig över en skjorta hon gjort själv.. jag undrar vad som hände med den.. skjortan alltså..