Kanja ☠

Jag vet inte riktigt vad jag ska berätta om mina föräldrar.. det finns så mycket att berätta, men ändå så vet man inte vad man ska skriva. Så ni får ett väldigt ytligt inlägg, där jag inte drar upp barndomsminnen och historier om dem innan jag föddes.
Jag har inte en jättenära relation till mina föräldrar.. visst har vi saker gemensamt, men vi har inte gemensamma intressen.
Jag umgås gärna med dem - för de är roliga. De sitter med mej och mina vänner när vi dricker hemma hos mej (vilket är helt normalt hos oss - mina kompisar älskar mina föräldrar) och jag sitter med dem när de har vänner över. Jag blir till och med bjuden till deras vänner när det anordnas grillning, bastukvällar och dylikt.
Ibland bjuder jag hem vänner samtidigt som dem - och det funkar det med. Alla har roligt ihop, oavsett ålder.

Jag brås på pappa. Vi bråkar väldigt ofta - just för att vi är så himla lika. Lika envisa båda två och är vi utav olika åsikter i någon fråga så kommer vi aldrig fram till något. Let's agree not to agree..
Men jag tycker om farsan. Han är rolig och smart. Och om någon skulle jävlas med mej så är han där snabbt som tusan och hjälper till på något vis. Antingen om han ringer konsumentverket för att jag blivit orättvist behandlad eller rektorn och hotar med att anmäla tyskaläraren för ärekränkning.


Mamma är pappas motsats.. hon är inte så högljudd utan lite mer återhållsam.
Hon är en känslomänniska - vilket pappa inte är.. de kompletterar varandra rätt fint.
Mamma hjälper också gärna till med saker. Men hon är inte lika "defensiv" som pappa.. han är mer "Jävlas du med min dotter så jävlas du med mej". Med mamma så jobbar man som ett team ;)
Om jag fått personligheten av pappa, så (påstår folk) att jag fått utseendet från mamma.. men jag vet inte.. jag tycker inte vi är så lika..