The outlaw..
.. jag känner mej lite nere idag.. lite melankolisk.. men jag kan inte sätta fingret på varför..
Kanske för att jag har funderat så mycket de senaste veckorna.. jag känner mej lite kluven..
På veckodagarna spenderar jag hela dagen i skolan. Jag kommer hem, äter, pratar med Linus, kollar kanske på någon serie för att fördriva tiden och sover. Men jag känner aldrig att jag är "hemma" då jag är utanför mitt rum.. det är knappt att rummet känns som hemma heller - här är bara ett ställe där jag får vara ifred och ingen kan komma in utan mitt tillstånd..
Om helgerna är man ibland hemma - men då känns det precis som på veckodagarna (och man gör inte mycket annat heller). Annars är jag hos Linus om helgerna (då och då hos någon kompis som bor en bit bort) - och då är jag alltid riktigt jävla tokglad. Och jag får nog mer "hemma"-känslor av att vara borta är hemma..
Hemma-hemma är att, irriterad och frustrerad, gå i samma gamla fotspår i väntan på att bryta sej loss - men man kan inte direkt bryta sej loss nu heller (på grund av skolan).
Jo, jag är väldigt irriterad.. men mest av allt är jag frustrerad. Jag känner mej inte som en hel människa här. Jag känner mej som ett spöke och det är bara så förbannat frustrerande. Vad är det för mening att jag är här överhuvudtaget?? Vad finns här att hålla fast vid?? (Och nej - skolan räknas inte.)
Igår när Mi på skapande-lektionen frågade vilka som var närvarande svarade jag skämtsamt att "Kanja är här kroppsligen". "Men inte andligen??" undrade Mi.. och det ligger nog faktiskt något i det - jag är bara här kroppsligen men mina tankar är någon annanstans. Och det jag har på andra platser finns det inget substitut för..
Jag vill inte sitta här och bara försöka fördriva tiden. Den som verkligen levt har inte levt varje dag - utan varje sekund. Det är den jag vill vara. Jag vet att jag kan vara den.. men jag tror aldrig jag kommer vara den om jag blir kvar här..
Och jag vill inte vakna upp om X antal år och inse att jag kastat bort min tid. Mitt liv måste ju i alla fall få en mening för mej själv - men just nu har det inte alltid det. Det kommer bli bättre - men det är så jobbigt att bara sitta och vänta på det!!
.. eller så kanske det bara är en sån dag då allt känns lite tråkigt och trist..
Kanske för att jag har funderat så mycket de senaste veckorna.. jag känner mej lite kluven..
På veckodagarna spenderar jag hela dagen i skolan. Jag kommer hem, äter, pratar med Linus, kollar kanske på någon serie för att fördriva tiden och sover. Men jag känner aldrig att jag är "hemma" då jag är utanför mitt rum.. det är knappt att rummet känns som hemma heller - här är bara ett ställe där jag får vara ifred och ingen kan komma in utan mitt tillstånd..
Om helgerna är man ibland hemma - men då känns det precis som på veckodagarna (och man gör inte mycket annat heller). Annars är jag hos Linus om helgerna (då och då hos någon kompis som bor en bit bort) - och då är jag alltid riktigt jävla tokglad. Och jag får nog mer "hemma"-känslor av att vara borta är hemma..
Hemma-hemma är att, irriterad och frustrerad, gå i samma gamla fotspår i väntan på att bryta sej loss - men man kan inte direkt bryta sej loss nu heller (på grund av skolan).
Jo, jag är väldigt irriterad.. men mest av allt är jag frustrerad. Jag känner mej inte som en hel människa här. Jag känner mej som ett spöke och det är bara så förbannat frustrerande. Vad är det för mening att jag är här överhuvudtaget?? Vad finns här att hålla fast vid?? (Och nej - skolan räknas inte.)
Igår när Mi på skapande-lektionen frågade vilka som var närvarande svarade jag skämtsamt att "Kanja är här kroppsligen". "Men inte andligen??" undrade Mi.. och det ligger nog faktiskt något i det - jag är bara här kroppsligen men mina tankar är någon annanstans. Och det jag har på andra platser finns det inget substitut för..
Jag vill inte sitta här och bara försöka fördriva tiden. Den som verkligen levt har inte levt varje dag - utan varje sekund. Det är den jag vill vara. Jag vet att jag kan vara den.. men jag tror aldrig jag kommer vara den om jag blir kvar här..
Och jag vill inte vakna upp om X antal år och inse att jag kastat bort min tid. Mitt liv måste ju i alla fall få en mening för mej själv - men just nu har det inte alltid det. Det kommer bli bättre - men det är så jobbigt att bara sitta och vänta på det!!
.. eller så kanske det bara är en sån dag då allt känns lite tråkigt och trist..
Kommentarer
Postat av: ello
vet du vad, du behöver flytta!! Ha ditt eget krypin att ta hand om. känner igen det där alldeles för väl, och i slutet av veckan så ska jag dra! och jag har aldrig känt mig lyckligare :) puss!
Trackback
