Kanja ☠

Nej, denna dagen kunde jag verkligen varit utan.
Dagen började med håltimma och sedan coaching.. vilket inte är mitt favoritämne, men läraren är duktig - så man lyssnar på honom.. dock satte sej helt fel person jämte mej. Jag fattar inte hur en människa kan ordbajsa så mycket!! .. inga namn nämnda - men han är helt enkelt skolans största besserwisser.
Efter det hade vi engelska - där vi debatterade om svininfluensan - vaccineras eller inte?? .. jag har fortfarande inte bestämt mej..
Sedan var det lunch.. som vanligt hade jag glömt ta med något att äta - men fick erbjudande om att hänga med till pastavagnen med Sophie, Anna och David. Det skulle bli en lång dag - och jag var faktiskt så hungrig att jag kunde svimmat närsom.. så jag tackade ja. Då vi kom ut till Sophies bil såg vänster bakhjul ovanligt platt ut.. - punktering.
David var dock inte sen att öppna bagaget, ta ut reservhjulet (som lika gärna kunde varit ett cykelhjul så smalt det var) och domkraft och efter en kvart var bilen körduglig igen.
Men Sophie behövde ta ut pengar innan vi drog till pastavagnen - och när vi väl var framme var klockan väl 12.40 - 20 mins innan min nästa lektion.. och så var det såklart kö..
Vid fem i kom jag tillbaka till skolan - med pastan - och satte mej för att äta. Joel ville hjälpa mej bort till psykologin, erbjöd sej att bära saker så att jag kunde äta på vägen - men då sa jag ifrån. Väldigt snällt av Joel att erbjuda sej att hjälpa mej, men jag var verkligen tvungen att äta och jag tänkte inte springa bort och äta samtidigt - trots Daniels (psykologilärarens) regel om att är dörren stängd då man kommer - då är den stängd. Jag var hungrig som ett as och det var ju otur att allt skulle krångla så på lunchen. Så jag hann inte till psykologin innan dörren stängdes. Men jag hade inte stått mej hela dagen ändå - sååå.. jag prioriterade välmående över inlärning..

Sedan blev jag plötsligt less på allt - precis som jag kände igårkväll.
Så när jag skulle haft körsång sprang jag runt och kollade vilka ämnen jag skulle kunna byta den mot. För 44:an vill inte vara med längre (vi har inte namn i kören - vi har nummer)..

Jag kom till sömnaden i alla fall. Stickade och pratade med Anette tills vi slutade..
På grund av missförstånd och glömska fick jag därefter vänta två och en halv timma innan mamma kom och hämtade mej i Markaryd. Jag hade ingenstans att ta vägen - så jag satt på stationen och blåste på fingrarna. Till slut fick jag tag på henne - hon hade varit och spelat badminton med sina jobbarkompisar. Hon fick köra direkt från Strömsnäs och hämta sin stelfrusna dotter - och jag lovar, mina fötter är fortfarande kalla som fan!! Det sticker riktigt i dem - som det brukar när man varit ute i kylan länge.. detta var ju dock inte frivilligt och jag hade inte någonstans att gå och värma mej.. det är inte roligt kan jag säga. Och ja, jag tyckte synd om mej själv då.

Nej, detta har varit en riktig, jävla skitdag.