Kanja ☠

Fan också!! Jag kan inte sova..det spelar ingen roll hur mycket jag än lägger till på min "detta-ska-jag-göra-imorgon"-lista. Det gör mej bara mer stressad!! Och samtidigt kan jag inte ignorera det - då blir det ännu värre.

Ligger i sängen och snyftar som en idiot. Just nu snurrar studiebidrag (har fortfarande inte fått något från Markaryd om CSN - så jag måste kontakta dem och fråga vad som är fel), helgen (ska jag med på Östersjöfestivalen eller inte??), tåg och bussar, tatueraren (när ska jag dit igen??), tatueringar (fan vad mycket jag har att göra), pengar folk är skyldiga, pengar jag behöver utöver det (hur ska jag fixa dem??), grillfest, begravning, skola och känslor runt i huvudet.
Avstånd, pengar och framtiden alltså.

Jag tycker om Strömsnäs - men det är ett helvetes dumt ställe att bo på när man inte kommer någonvart. Dessutom börjar ju mina vänner flytta nu när jag väl är hemma igen.. och det känns jävligt kasst.
Pengar - just nu har jag endel pengar (eller i alla fall när jag fått vad folk är skyldiga mej). Men när man funderar på ifall man har råd att äta på Östersjö (då man kanske inte har råd att göra något resten av sommaren).. då räknas det nog fan som att man är rätt fattig. Och hur mycket jag än tänker att jag inte borde med nu i helgen så vill jag verkligen inte missa det.
Och framtiden - vilket har rätt mycket med båda ovanstående att göra för tillfället. Men samtidigt är det som vanligt: Vad fan ska det bli av mej?? Jag har verkligen inga visioner när det gäller just framtiden. Jo - jag tänker inte dö ensam, bitter eller övergiven. Och jag tänker inte låta mej känna att jag inte "levt". Men hur jag kommer leva resten av mitt liv är helt osäkert. Jag har inte ens något som liknar en plan.. och det kanske man borde ha nu.

Klockan är mycket men jag kan inte sova. Jag känner mej verkligen instängd, fastklämd och osäker.

Om man verkligen tvekar på att något kommer fungera - men väldigt gärna vill få det att gå trots att chanserna är minimala.. är det då värt att försöka i alla fall?? Better safe than sorry?? Eller borde man ibland satsa vilt??