Kanja ☠

Blev Riksettan idag.. var rättså trevligt faktiskt.. behövdes nästan - hela veckan har varit full av stress och prestationsångest..
Var dock ett äckel som raggade på mej där.. han har tjej, så vafan håller han på med?? Jag ville så gärna bara be honom att dra åt helvete, men jag antar att jag är för trevlig ibland.. är alltid orolig för vad folk ska tycka om mej och vad de verkligen tycker om mej också för den delen.. när man hör vad ens vänner pratar om andra gemensamma vänner blir man fan orolig.. jag må inte säga så mycket för att försvara mina vänner (säger dock nästan alltid något litet till vännens fördel), men inte fan håller jag med så ofta..

När jag gick hem från Riksettan blev jag dock depp som vanligt.. blir alltid depp när jag går hem efter en utekväll.. allting känns så jävla meningslöst.. kvällarna är alltid värst..
Kvällar när jag är hemma är allt oftast bra, mest för att jag sysselsätter mej med allt möjligt för att inte tänka så mycket. Men när jag går hem från en fest är jag ensam med tankarna.. allt är så mörkt och dystert - det verkar reflektera min nihilistiska livssyn..

När jag kom hem hade pappa låst ute mej för tredje gången på kort tid.. det må vara roande att kasta sten på mammas och pappas fönster och ringa på ringklockan tills man får kramp i fingret, men när ska han lära sej att komma ihåg att alla inte är inne i huset?? Puckat..

Denna veckan har jag längtat så otroligt efter vissa personer också.. personer som jag nästan aldrig träffar nuförtiden.. Vad fan gör man när man längtar efter personer som verkar otillgängliga?? Jag vet att jag inte kommer sluta längta förrän jag träffar dem.. men om oddsen är låga för att man verkligen gör det??