Kanja ☠

Helgen var bra. Bim kom ju hit i lördags och vi satt och chillade och kollade på Big Bang Theory det första vi gjorde. På kvällen kom Linus hem från jobbet och Jimmy & Johannes kom över. Vi ölade lite och när Linus skulle lägga sej drog vi över till Jimmy istället.
Jag och Johannes hade roliga idéer som alternativ merch man kunde tjäna pengar på (som jag inte nämner här för det kanske är osmakligt, men skulle vi någon gång få för oss att sälja idén skulle vi nog bli miljonärer). Sen drog vi ut på krogen.

Harry's i stan hade St Patricks-day-firande. Vad tänker man på då?? De hade redan utlovat bra priser i baren på irländsk dryck, så jag drack glatt Guinness och Tullamore Dew. Men jag hade också hoppats på bra irländsk musik (helst irländsk pub-musik eller i värsta fall lite mer partajvänligt i form av Dropkick eller Flogging.. eller i allra, allra värsta fall U2 eller något som i alla fall kan kopplas till Irland). Istället var det untz untz-musik. Jag var så besviken =(

Dessutom var vakter och barpersonal väldigt otrevliga - jag har nog faktiskt aldrig känt mej så ovälkommen på en krog förut.
Vi var i alla fall kvar till stängning och då vi drog hem hittade Bim och jag en väska i snön. Den hade nog legat där en stund eftersom det var snö på den. I den fanns kontokort och körkort. Vi letade upp en med samma namn som körkortet i Varberg på Eniro och försökte ringa (men klockan var ju halv 3, så det var rätt sent och vi fick inget svar..). Vi tog med väskan hem i alla fall och letade upp personen på FB och mailade.

Igår kollade vi på True Blood tills Bim skulle bege sej hemåt. Jag fick inget svar på FB - så jag letade upp numret vi ringt igen och messade istället. Fick ett jäkligt glatt sms tillbaka då det var tjejen som tappat väskan. Hon tackade och tackade och ville komma idag och hämta den så jag gav henne adressen.
Så hon var här för en stund sedan och jag har nog sällan sett en så glad främmande människa, som är glad över något jag bidragit till, förut. Jag känner mej som en lite bättre människa idag. Synd bara att Bim inte fick se hennes leende - Bim hade också blivit skitglad. =)

Tänker på ett motto eller riktlinje eller vad man nu ska kalla det som Mattias, en vän till mej, har: Man ska försöka få en främling att le varje dag. Feels good!!