Hemma igen
Det var trevligt hos jobbcoachen som vanligt. Idag pratade vi om några företag i stan (min jobbcoach hade till och med ringt runt och letat efter ställen som kunde tänka sej att ta in folk!!) och kollade en hel del på platsbanken.
Innan jobbcoachen sprang jag en snabb runda på stan. De hade givetvis inte fiskmat på ICA vid oss (vilken matbutik har inte mat till akvariefiskar??), så jag gick in till stora ICA istället. Fick även hem ljus till adventsljusstaken (inga speciella, enkla vita bara.. jag hade velat ha något roligare, men utbudet var inte så stort) och i en blomsteraffär köpte jag vitmossa. Lite nytt smink blev det med.
Efter jobbcoachen sprang jag inom Systemet och köpte glögg. Mumma!!
Jag gav 7 spänn till en av stans hemlösa med.. för en gångs skull kände jag att han kunde få lite skrammel. Jag känner alltid ett sådant obehag inför hemlösa. Inte för att de skulle vara obehagliga i sin person, mer att man blir lite ledsen för dem och känner sej lite skyldig för att man själv har pengar (för tillfället). Jag går oftast förbi utan att slänga en blick ens, men man vet ju att det sitter en mindre lyckligt lottad människa där. Jag hatar pengar och att vi måste ha pengar för att klara oss.. jag tycker synd om folk som inga pengar har.
Jag tror inte att mina sju kronor gjorde en så stor skillnad, men jag kände mej lite bättre i alla fall. Och jag ser det ändå som väl spenderade småmynt.
Innan jobbcoachen sprang jag en snabb runda på stan. De hade givetvis inte fiskmat på ICA vid oss (vilken matbutik har inte mat till akvariefiskar??), så jag gick in till stora ICA istället. Fick även hem ljus till adventsljusstaken (inga speciella, enkla vita bara.. jag hade velat ha något roligare, men utbudet var inte så stort) och i en blomsteraffär köpte jag vitmossa. Lite nytt smink blev det med.
Efter jobbcoachen sprang jag inom Systemet och köpte glögg. Mumma!!
Jag gav 7 spänn till en av stans hemlösa med.. för en gångs skull kände jag att han kunde få lite skrammel. Jag känner alltid ett sådant obehag inför hemlösa. Inte för att de skulle vara obehagliga i sin person, mer att man blir lite ledsen för dem och känner sej lite skyldig för att man själv har pengar (för tillfället). Jag går oftast förbi utan att slänga en blick ens, men man vet ju att det sitter en mindre lyckligt lottad människa där. Jag hatar pengar och att vi måste ha pengar för att klara oss.. jag tycker synd om folk som inga pengar har.
Jag tror inte att mina sju kronor gjorde en så stor skillnad, men jag kände mej lite bättre i alla fall. Och jag ser det ändå som väl spenderade småmynt.
Då jag annars "skänker" pengar till hemlösa är det väl då de säljer Situation Sthlm eller Faktum - helt okej tidningar förövrigt. Jag tycker tanken bakom att sälja tidningar är fin. De tjänar väl inte så mycket på det, men samtidigt säljer de ju något och tigger inte (vilket gör att en annan får dåligt samvete..). Och som sagt, det är bra tidningar. Nu har ju inte alla hemlösa möjlighet att sälja tidningar, men ni förstår nog hur jag menar.
Jag gick faktiskt hela vägen hem (jag hade rätt fullt i cykelkorgen) och det var jätteskönt. Kom ändå hem i bra tid och fick jaga katter i trapphuset innan jag kunde stänga dörren till lägenheten.
Fiskarna fick mat och den försvann snabbt.
Snart kommer Linus hem och vi ska städa. Jag ska snart börja, måste bara chilla lite först.
Jag gick faktiskt hela vägen hem (jag hade rätt fullt i cykelkorgen) och det var jätteskönt. Kom ändå hem i bra tid och fick jaga katter i trapphuset innan jag kunde stänga dörren till lägenheten.
Fiskarna fick mat och den försvann snabbt.
Snart kommer Linus hem och vi ska städa. Jag ska snart börja, måste bara chilla lite först.
Kommentarer
Trackback
